Andra julklappen klar

Efter att ha legat i träda ett tag är nu min andra julklapp helt klar. Jag har stickat Valeri Wallis Presto Chango med tre utbytbara paneler till min lilla systerdotter.

Pausunderhållningen till sist

Här kommer då till slut pausunderhållningen som det ryktades om tidigare. En liten mössa virkad utav garn som blev över utav den stickade ponchon.

Jag vet inte riktigt vad man ska definiera virkning som för dansstil. Det är ju inte stickning men ett väldigt närliggande hantverk. Förslag mottages tacksamt.

Förbeställning av förfriskningar

Så här i pausen tänkte jag vara lite förutseende och beställa förfriskningar till en kommande paus. Det är ju som bekant ofta långa köer på teatern, och fram i höst lär jag behöva en kopp te att stärka mig med. Kanske kan ytterligare pausunderhållning få fart också genom detta.

Paus för förfriskningar

Vad vore väl en lång föreställning utan en paus. Det har blivit dags att sträcka lite på benen, pudra näsan, inta lite förfriskningar och reflektera över den delen av föreställningen som precis har utspelats.

I salongen går det rykten om pausunderhållning, men eftersom det inte står något om det i programmet har publiken ingen aning om vad som är att vänta.

För många fötter på dansgolvet

Jag har nu kommit till en kritisk punkt i showen. Än så länge har det bara varit två dansare inne på golvet samtidigt, men helt plötsligt ska alla fyra in på en och samma gång. Allt för många fötter och ben som kan trassla in sig i varandra med andra ord.

Förhoppningsvis kommer jag att lyckas reda ut härvorna som skapats, annars riskerar allihop att landa i en hög mitt på golvet med armar och ben spretande åt alla håll.

En liten försmak på hur det kommer att bli

I brist på bild på själva stickningen kommer här en liten bild på diagrammet som jag stickar efter. Färgerna stämmer hyfsat så det går att få en uppfattning om hur det kommer att bli så småningom. Efter det som i bilden ligger i högerkanten kommer mönstret att upprepa sig spegelvänt.

Att räkna rätt och tänka fel

Jag har nu kommit en bit in i showen och även om jag börjar få ordning på armar och ben händer det alltför ofta att jag trasslar till det för mig.

Det var länge sedan jag gav mig på en stickning som kräver så här mycket uppmärksamhet och koncentration. I tangons takter och toner har jag kunnat svepa omkring samtidigt som en del av min uppmärksamhet har varit fäst vid annat, men nu känner jag mig mer och mer som en folkdansare. Ett - två - fem - åtta. Eller var det sju?

Det är dessutom inte så lite skrämmande att se något skapas som inte ser ut att vara gjort av mig. Starka färger minsann. Skumt. Bilder kommer förhoppningsvis inom kort.

Om jag hade pengar...

När jag igår traskade omkring på syfestivalen och antik- och kuriosamässan i Kista kände jag att jag började kanalisera Tevje litegrann. Alldeles för mycket saker som jag skulle vilja köpa och alldeles för lite pengar som jag hade råd att spendera.

Det kändes dock som en utmärkt uppladdning inför "The Grand show". Jag började ta mina första stapplande danssteg igår kväll. Tyvärr kändes det som att jag hade alldeles för många fötter och de trasslar in sig i varandra hela tiden.

Dags att leta garn

Jag ska idag ge mig ut och leta efter lämpligt garn till projektet. Efter att ha sovit lite på saken har jag nu slutgiltigt bestämt mig för att ge mig på en sjal med inspiration av Spelman på taket. Jag har genom att klippa och klistra en hel del skapat ett mönster som består av olika mönstrade bårder som jag förhoppningsvis ska klara av att sticka.

Eftersom jag nästan aldrig har mer än en färg på stickorna samtidigt känns det lite läskigt, men det är samtidigt något som jag i flera år har känt att jag inte behärskar och det kommer jag ju aldrig att göra om jag inte vågar ge mig på det. Övning ger ju som bekant färdighet - i alla fall hoppas jag att det är så.

Så, med lånad koreografi från olika håll och kanter hoppas jag nu på att hitta en lämplig färgsprakande cast i garnaffären.

Spelman på taket

Jag har tidigare varit lite inne på det, men nu är det i princip beslutat att låta mig inspireras av en broadwaymusikal och efter mycket funderande har jag (tror jag) bestämt mig för att ta på mig karaktärsdansskorna innan jag äntrar scenen och dedikera min skapelse till Spelman på taket.

Planerna i dagsläget är så pass formulerade att de består i att sticka en rektangulär sjal med olika mönster åt folklore-hållet. Jag tänker mig en grundfärg och tre mönsterfärger. Eftersom avigsidan lär se oerhört kaotisk ut lär jag få göra den dubbel. Eventuellt kommer "baksidan" att bli enfärgad, mycket beroende på hur mycket vatten över huvudet jag har tagit mig.

Att frångå sina naturliga tankar

Jag insåg inte riktigt igår hur svårt det skulle vara att hitta ett projekt som lämpar sig för Broadwayscenen. Jag märker att jag ständigt halkar in i de gamla välbekanta tangostegen - åh, vilken trevlig grön tunika... - en svart klänning vore ju bra att ha...

För att få inspiration har jag letat bilder från shower, vyer över broadways alla neontavlor m.m. och jag funderar nu på om jag kanske rent av ska välja en musikal att ha som inspiration. Tanken känns god om jag lyckas undvika att välja någon i stil med Cabaret eller Chicago som jag mest förknippar med svart. Inte så färgsprakande kanske.

Återkommer när jag har formulerat mina tankegångar lite bättre och efter ytterligare en vända i danssalen med några ytterligare försök att förvandla tangostegen till jazz-hands.

Hollywood week har inletts

Min utmaning har anlänt och jag ska ta steget från den strikta tangon till broadways showdans med allt vad det innebär. Med broadway förknippar jag framförallt jazzdans och när jag tänker tillbaka på mina erfarenheter av dans minns jag med fasa uppvärmingsmomentet på jazzdanslektionerna som jag tog under ett års tid för ett drygt decennium sedan. Förhoppningsvis kommer min stickning inte att ge mig samma typ av brännande träningsvärk.

Det sköna med showdans är ju annars att vad som helst kan fungera i form av steg och kombinationer. Det viktiga är hur det fungerar med musiken och inte minst att det är utåtriktat och i någon mening underhållande och färgsprakande.

Vad jag ska sticka eller vad för garn jag ska använda har jag ingen aning om. Det blir att ge sig in i stickarens motsvarighet till danssalen (om det finns något sådant) för ett par träningspass för att öva upp tekniken och för att söka efter rätt koreografi.

Audition avslutad

Nu har Audition-perioden gått ut för "So you think you can knit". Hollywood-week närmar sig. Jag är oerhört nyfiken på vad jag kommer att få för utmaning och en aning nervös inför vilken dansstil jag kommer att få prova på att sticka i.

Det är fantastiskt hur många det är som är anmälda. Ibland kan jag tycka att handarbete inte är den mest sociala hobbyn att ha, och därför är det extra roligt med all den nations- och världsomspännande aktivitet som finns på nätet. Det ska bli kul att följa de andra tävlanden, även om jag misstänker att det kommer bli svårt att följa alla.