Julvärmare

Julen är i och för sig över för i år, men det har inte hindrat mig från att sticka färdigt Stickfrossas julvärmare. Avgjort juliga blev de, men jag tror att de kan fungera även andra tider på året. Ett jättetrevligt mönster som var enkelt att följa och kul att sticka.

Julklappar som tidigare inte fastnat på bild

Som en liten bonusjulklapp till en av mina småsystrar som är en stor Buffy-entusiast stickade jag dessa grytlappar med hjälp av ett mönster jag hittade på Ravelry. De blev mycket uppskattade, men det verkar oklart om hon kommer att våga använda dem.

Till min mamma sydde jag ett antal besticklindor i lila flanell.

Another suitcase in another hall...

På väg ut på turné Off-Broadway med sannolikt ett betydligt mindre bloggande som följd känns det som att det kan vara på sin plats med en liten sammanfattning av mitt utmaningsstickande och dags att komma med lite reflektioner.

Det var inte helt lätt att lämna mina gamla invanda spår med enfärgade stickningar som framförallt varierade sig strukturmässigt och ta upp en helt annan sida av stickningen. Jag funderade under större delen av Hollywood-week på vad jag skulle ge mig på för projekt, men kände att jag behövde hitta inspiration. I jakt på detta började jag fundera på att hitta en musikal att inspireras av och fastnade naturligtvis genast för bilder ur Cabaret, Chicago m.m. Härliga svarta skapelser började växa fram inför min inre syn, fast det var ju fel. Jag försökte raskt skaka av mig det och kom istället att tänka på mina gamla slitna karaktärsdansskor som står hemma. Jag köpte dem urspungligen när jag dansade flamenco en termin för många år sedan, men med hjälp av dem kunde jag vända blicken mot östeuropa och karaktärsdansen.

Jag började finkamma internet efter mönster men hittade inget som kändes helt rätt. Det kändes också som att jag borde ta tillfället i akt att prova på flera olika typer av mönsterstickning och sticka med olika många trådar i taget. Jag satte därför ihop flera olika mönsterbårder till ett sjalmönster. Jag lyckades motstå frestelsen att använda svart som bottenfärg även om det kändes märkligt. Garnerna som har fått dansa med mig den här hösten är i betydligt starkare färger än vad jag brukar använda mig av, vilket har fått som effekt att det nästan inte har känts som något jag har skapat när arbetet har legat framför mig.

I början gick det ack så långsamt och trådarna trasslade ihop sig totalt, i synnerhet när jag skulle sticka med alla fyra garnerna samtidigt, men det gick bättre och bättre. En klar fördel med att i en av bårderna ha alla fyra garner med var att allt jag stickade därefter gick som en dans på mer än ett sätt.

Riktigt så Broadway-sprakande som detta projekt vet jag inte om jag kommer att sticka i fortsättningen, men helt klart finns det goda möjligheter att flerfärgade mönster även fortsättningsvis kan få chansen att krydda min stickning och lyfta upp tangon på scenen.

Jag vill avslutningsvis passa på att tacka Lisa för detta fantastiska initiativ och alla dansare för en trevlig höst. Det har varit jättekul att följa allt bloggande som So you think you can knit har gett upphov till och att se att fler än jag har fått brottas ordentligt med utmaningarna.

God jul på er allihopa!

La grande finale

Efter en lång och stundtals krävande föreställning är mina dansskor ganska slitna. Några stukade fötter har det blivit och ibland har det känts som om jag aldrig skulle ta mig igenom hela föreställningen, men här kommer till slut upplösningen och resultatet.
För mig som oftast ses i helsvart är detta en synnerligen udda skapelse som tidvis har känts som en gigantisk provlapp. Jag har ju tagit tillfället i akt att prova på ett flertal olika mönster och resultatet har blivit en synnerligen eklektisk historia.
Jag hade egentligen siktat in mig på en fotosession utomhus i all snö, men eftersom det har börjat snöa igen får det skjutas på en osäker framtid.

Alla inlägg som under hösten har berört So you think you can knit hittas här samt under etiketten So you think you can knit.

Har jag förtryckt någon nu igen?

På Aftonbladet Wendela kan man läsa att Germaine Greer anser hemmagjorda julklappar vara en form av förtryck och ett sätt att skuldbelägga mottagaren. Märkligt sätt att se på saker och ting i mitt tycke. Jag har svårt att se hur en hemmagjord present skulle vara mer eller mindre skuldbeläggande än en köpt sådan.

Hon får dessutom medhåll av krönikören Terri Eriksson som ger prov på ett exempel ur verkliga livet där det blivit ack så fel. Problemet som jag ser det är i det specifika fallet knappast att hennes kursares mormor envisades med att sy julklappar till sitt barnbarn utan att hon inte verkar ha haft någon uppfattning om vad barnbarnet kunde tänkas vilja ha. Om denna mormoder hade gått till en affär för att köpa julklappar hade det med stor sannolikhet inte blivit mer rätt eller mer användbart.

Det är ju trots allt inte tillverkningsprocessen det hänger på. Fel julklapp till fel person blir inte mindre fel för att den är massproducerad och inköpt i en stor affär. Risken är väl större att det blir verkligt skuldbeläggande i sådana fall eftersom man mycket enkelt kan ta reda på vad gåvan har kostat givaren rent ekonomiskt om man nu bryr sig om sådant. Visst, en köpt present kan kvittot finnas kvar på att det går att byta ut till något som passar bättre, men då hade det kanske varit lika bra att ge bort ett presentkort på en gång.

Jag inser naturligtvis att det inte varit jättekul för min systerson att få alla stickade tröjor som drabbat honom genom åren, men han hade knappast blivit gladare för ett mjukt paket från Åhlens eller H&M. Lego eller annat hårt och kul har liksom inte varit aktuellt. Igen, det är inte tillverkningsprocessen det hänger på, eller som avgör om en gåva uppskattas eller inte. Det är i alla fall min fasta övertygelse.

Baksidan klar

Föreställningens andra akt är avslutad och epilogen har inletts genom att de båda delarna virkas ihop. Jag planerar att också virka en liten kant runt om för att få ett lite trevligare avslut än bara fasta maskor.

Både året, utmaningen och projektet börjar lida mot sitt slut.

Fisk som blir en bit sushi

Fisken anar inga oråd och har ingen aning om att den snart ska förvandlas till mat.


Plötsligt är det någon som drar ut dess inälvor genom munnen...


... och börjar knuffa ner den i något som ser ut som ris inlindat i sjögräs.


Och till slut är den stackars fisken förvandlad till en bit sushi.

Definitivt bland det knäppaste jag har gjort och föga användbart, men rätt kul.

Tomteverkstan stänger för i år

Nu är alla julklappar klara och tomteverkstan kan klappa igen för i år. Utförlig rapportering kring de sista klapparna får dessvärre vänta till efter jul.

I vilket fall kan jag konstatera att jag hann i år också, med god marginal och kan inte längre skylla på att jag måste bygga julklappar när jag borde städa, diska eller dylikt. Nya ursäkter måste således skapas.

Ny balkjol

Jag har inte bara virkat och stickat i helgen utan också sytt en ny balkjol i grön duchesse med överliggande svart spets. Överdelen i svart sammet sydde jag 2004 med tanken att jag skulle kunna ha olika kjolar till för att på sätt få en helt ny klänning.

Restgarnsvirkning m.m.

Igår kväll färdigställde jag de här virkade tossorna av mormorsrutor utav garnet som blev över av den flätstickade väskan. Eftersom jag inte hade stickat något liknande förut köpte jag alldeles för mycket garn och då blev det de här också.

Jag har nu inhandlat mer garn till mitt SYTYCK-projekt och planerar att sticka lite på det framför TV:n ikväll. Slutet på föreställningen närmar sig verkligen.

Dagen har annars bland annat ägnats åt att färdigställa ytterligare en julklapp, och jag har dessutom kommit drygt halvvägs på den sista av de tänka Emmagjorda klapparna. Tomteverkstan kan snart stängas ner för i år och tid kan läggas på andra saker istället vilket kommer att kännas rätt skönt tror jag.

Slut på garn

Finns det något mer irriterande än när garnet plötsligt tar slut? Kanske när det inte sker plötsligt utan snarare mycket väntat men man glömt bort att köpa mer. Just det senare hände mig igår kväll varför jag inte kom alls så långt på mitt SYTYCK-projekt som planerat. Frustrerande när det är så lite kvar.

Pulsvärmare

Ännu ett avslut bland alla pågående projekt. Det blev en del garn över efter fingervantarna jag stickade för ett tag sedan, vilket har fått bli ett par mosstickade pulsvärmare. Jag har stickat dem på tre strumpstickor och påbörjat och avslutat arbetet med några varv resårstickning. Hål för tummen har gjorts genom att helt enkelt vända på arbetet och sticka fram och tillbaka några varv.

Helgen

Efter en relativt produktiv helg ser det betydligt ljusare ut på julklappsfronten. Ytterligare en helt avslutad och en annan på god väg.

Jag har dessutom nu kommit drygt halvvägs på baksidan till mitt SYTYCK-projekt. Avslutningen börjar närma sig med stormsteg.

Färdig väska

Väskan som jag påbörjade för några dagar sedan är nu helt klar och dessutom inslagen. Den är fodrad med vitt bomullstyg och har fått bambuhandtag och ett dekorband. Bandet kommer från min farmors gamla gömmor och är en virkad lakansspets som aldrig verkar ha kommit till användning.

Skönt att kunna bocka av i alla fall ett projekt till.

Drabbad av startitis

Jag har observerat i ett antal stickbloggar att startitis tycks ha drabbat många på sistone. Kanske är det stickvärldens motsvarighet till influensa, med tanke på att det dykt upp och fått stor spridning så här på hösten.

Konstateras kan i alla fall att det är en högst smittsam sjukdom och att den verkar kunna smitta över nätet likt ett muterat datavirus som drabbar människor genom elektronisk överföring.

I helgen måste jag ta mig samman och försöka avsluta något av det påbörjade eller i alla fall närma mig ett avslut på något.

Väska

Igår tog jag mig till slut för att påbörja den flätstickade väska jag länge planerat som julklapp till en av mina systrar. Jag upptäckte ganska snabbt att det där med masktäthet kan bli ganska märkligt när man stickar flätor så jag fick repa upp och tänka om flera gånger. Nu tror jag mig dock ha ett diagram färdigt som ska kunna fungera och bli en väska som varken blir löjligt liten eller löjligt stor.

Tomten - vän eller fiende?

Det känns som att julen närmar sig i allt snabbare takt och jag börjar känna mig lite stressad över att så mycket julklappstillverkning ännu återstår. Ja, jag vet att det är en hel månad kvar men när man räknat bort tid för jobb, sociala aktiviteter som det är gott om i december och allt annat som ska göras så blir det skrämmande lite tid över.

Ibland kan jag tycka att Tomten inte riktigt tar sitt ansvar. Vad är det som händer där på Nordpolen egentligen? Han dyker upp (om han ens gör det) en gång om året och får all cred för alla julklappar, medan vi strävsamma små tomtenissar som sitter runt om i landet är ganska bortglömda.

Nej, vi borde göra revolution! Kan bli svårt i och för sig eftersom Tomten är så svår att få tag på. Med tanke på det här inlägget lär jag väl dessutom hamna på elaka-listan för ganska lång tid framöver så förmodligen kommer jag att missa hans besök i år också. Det är väl inte så mycket att göra förmodar jag utan bara knåpa på. Hej hå, hej hå!

Baksidan

Jag har kommit en bra bit på baksidan. Ofantligt mycket lättare att sticka än framsidan. Samtidigt som det är skönt att kunna sticka utan att hela tiden vara på tårna känns det nästan lite tråkigt att det jag just nu håller på med är så föga utmanande. Jag ångar dock inte mitt beslut. Det hade nog blivit lite mycket med ett så högljutt mönster på båda sidorna.

Förfriskningar i pausen

Så här i pausen mellan den första och andra huvudakten i föreställningen passade det verkligen bra att de förfriskningar jag förbeställt anlände just i tid.

Mitt paket i garn&te-bytet kom idag. Tack så jättemycket Yvonne för det härliga garnet. Romte blir en helt ny upplevelse som jag ser fram emot att smutta på så här i vinterkylan.

I dansens virvlar

De senaste dagarna har mina trogna dansare slitit hårt på scenen. De har snurrat i vilda piruetter, krokat i varandra och rört sig i takt med musiken. Efter många timmar och ömma fötter står de nu och pustar ut bakom scenen för att ge sig ut igen i föreställningens andra akt. Med tanke hur många gånger de nästan har fallit av scenen är det nog tur att den andra akten har en enklare koreografi.

"Framsidan" på min sjal är färdigstickad. Det var inte helt lätt att få till en bra bild på hela, eftersom det visade sig att den är längre än jag men här är den i alla fall. Dags att gripa sig an baksidan.

Tomteverkstan är i full gång

Efter en del arbete i tomtens verkstad har jag färdigställt ännu en julklapp. Denna gång till min systerson som ska få en piratkostym, bestående av skjorta, väst, bälte, svärd, ögonlapp och hatt. Nästan allt material fanns hemma och behövde bara kompletteras med lite band, skumgummi (till svärdet) och vliesofix för att göra applikationerna.

Statusrapport

Jag har inte ägnat mig så mycket åt mitt Broadwaystickande på sistone, men nu ska jag se till att sätta fart ordentligt igen. Här kommer i alla fall en bild på hur min sjal har utvecklat sig sedan sist. Jag har passerat mittpunkten och är återigen mitt uppe i det besvärliga partiet där alla dansare är inne på scenen och svänger runt varandra, vilket återigen resulterat i en del fällningar och onda knän. Dansarna har dock gott läkkött och repar sig snabbt så förhoppningsvis kommer vi att kunna ta oss igenom partiet med gemensamma krafter för att sedan kunna koppla av med de enklare delarna av föreställningen.

Ännu en julklapp klar

Jag har testat att sticka fingervantar. Tidigare har jag bara stickat tumvantar och det här var helt klart annorlunda. De blev trots en del problem längs vägen ganska bra och min pappa kommer att få dem i julklapp. En del av tanken var att det skulle vara lättare att göra ett par ganska stora vantar första gången och jag tror att det var klokt. Det hade i alla fall varit betydligt pilligare med ett par mindre.

Ljuspunkter i mörkret

Det börjar bli riktigt kyligt och ruskigt väder ute, och då är det extra skönt att krypa ihop i soffan med en stickning tycker jag. Trevligt är det också att stöta på stickerskor ute i bloggosfären som gör något extra för att muntra upp sina medmänniskor. Till höger finns det länkar till både Knit a little och E-zignz som lottar ut jättefina garner.

Andra julklappen klar

Efter att ha legat i träda ett tag är nu min andra julklapp helt klar. Jag har stickat Valeri Wallis Presto Chango med tre utbytbara paneler till min lilla systerdotter.

Pausunderhållningen till sist

Här kommer då till slut pausunderhållningen som det ryktades om tidigare. En liten mössa virkad utav garn som blev över utav den stickade ponchon.

Jag vet inte riktigt vad man ska definiera virkning som för dansstil. Det är ju inte stickning men ett väldigt närliggande hantverk. Förslag mottages tacksamt.

Förbeställning av förfriskningar

Så här i pausen tänkte jag vara lite förutseende och beställa förfriskningar till en kommande paus. Det är ju som bekant ofta långa köer på teatern, och fram i höst lär jag behöva en kopp te att stärka mig med. Kanske kan ytterligare pausunderhållning få fart också genom detta.

Paus för förfriskningar

Vad vore väl en lång föreställning utan en paus. Det har blivit dags att sträcka lite på benen, pudra näsan, inta lite förfriskningar och reflektera över den delen av föreställningen som precis har utspelats.

I salongen går det rykten om pausunderhållning, men eftersom det inte står något om det i programmet har publiken ingen aning om vad som är att vänta.

För många fötter på dansgolvet

Jag har nu kommit till en kritisk punkt i showen. Än så länge har det bara varit två dansare inne på golvet samtidigt, men helt plötsligt ska alla fyra in på en och samma gång. Allt för många fötter och ben som kan trassla in sig i varandra med andra ord.

Förhoppningsvis kommer jag att lyckas reda ut härvorna som skapats, annars riskerar allihop att landa i en hög mitt på golvet med armar och ben spretande åt alla håll.

En liten försmak på hur det kommer att bli

I brist på bild på själva stickningen kommer här en liten bild på diagrammet som jag stickar efter. Färgerna stämmer hyfsat så det går att få en uppfattning om hur det kommer att bli så småningom. Efter det som i bilden ligger i högerkanten kommer mönstret att upprepa sig spegelvänt.

Att räkna rätt och tänka fel

Jag har nu kommit en bit in i showen och även om jag börjar få ordning på armar och ben händer det alltför ofta att jag trasslar till det för mig.

Det var länge sedan jag gav mig på en stickning som kräver så här mycket uppmärksamhet och koncentration. I tangons takter och toner har jag kunnat svepa omkring samtidigt som en del av min uppmärksamhet har varit fäst vid annat, men nu känner jag mig mer och mer som en folkdansare. Ett - två - fem - åtta. Eller var det sju?

Det är dessutom inte så lite skrämmande att se något skapas som inte ser ut att vara gjort av mig. Starka färger minsann. Skumt. Bilder kommer förhoppningsvis inom kort.

Om jag hade pengar...

När jag igår traskade omkring på syfestivalen och antik- och kuriosamässan i Kista kände jag att jag började kanalisera Tevje litegrann. Alldeles för mycket saker som jag skulle vilja köpa och alldeles för lite pengar som jag hade råd att spendera.

Det kändes dock som en utmärkt uppladdning inför "The Grand show". Jag började ta mina första stapplande danssteg igår kväll. Tyvärr kändes det som att jag hade alldeles för många fötter och de trasslar in sig i varandra hela tiden.

Dags att leta garn

Jag ska idag ge mig ut och leta efter lämpligt garn till projektet. Efter att ha sovit lite på saken har jag nu slutgiltigt bestämt mig för att ge mig på en sjal med inspiration av Spelman på taket. Jag har genom att klippa och klistra en hel del skapat ett mönster som består av olika mönstrade bårder som jag förhoppningsvis ska klara av att sticka.

Eftersom jag nästan aldrig har mer än en färg på stickorna samtidigt känns det lite läskigt, men det är samtidigt något som jag i flera år har känt att jag inte behärskar och det kommer jag ju aldrig att göra om jag inte vågar ge mig på det. Övning ger ju som bekant färdighet - i alla fall hoppas jag att det är så.

Så, med lånad koreografi från olika håll och kanter hoppas jag nu på att hitta en lämplig färgsprakande cast i garnaffären.

Spelman på taket

Jag har tidigare varit lite inne på det, men nu är det i princip beslutat att låta mig inspireras av en broadwaymusikal och efter mycket funderande har jag (tror jag) bestämt mig för att ta på mig karaktärsdansskorna innan jag äntrar scenen och dedikera min skapelse till Spelman på taket.

Planerna i dagsläget är så pass formulerade att de består i att sticka en rektangulär sjal med olika mönster åt folklore-hållet. Jag tänker mig en grundfärg och tre mönsterfärger. Eftersom avigsidan lär se oerhört kaotisk ut lär jag få göra den dubbel. Eventuellt kommer "baksidan" att bli enfärgad, mycket beroende på hur mycket vatten över huvudet jag har tagit mig.

Att frångå sina naturliga tankar

Jag insåg inte riktigt igår hur svårt det skulle vara att hitta ett projekt som lämpar sig för Broadwayscenen. Jag märker att jag ständigt halkar in i de gamla välbekanta tangostegen - åh, vilken trevlig grön tunika... - en svart klänning vore ju bra att ha...

För att få inspiration har jag letat bilder från shower, vyer över broadways alla neontavlor m.m. och jag funderar nu på om jag kanske rent av ska välja en musikal att ha som inspiration. Tanken känns god om jag lyckas undvika att välja någon i stil med Cabaret eller Chicago som jag mest förknippar med svart. Inte så färgsprakande kanske.

Återkommer när jag har formulerat mina tankegångar lite bättre och efter ytterligare en vända i danssalen med några ytterligare försök att förvandla tangostegen till jazz-hands.

Hollywood week har inletts

Min utmaning har anlänt och jag ska ta steget från den strikta tangon till broadways showdans med allt vad det innebär. Med broadway förknippar jag framförallt jazzdans och när jag tänker tillbaka på mina erfarenheter av dans minns jag med fasa uppvärmingsmomentet på jazzdanslektionerna som jag tog under ett års tid för ett drygt decennium sedan. Förhoppningsvis kommer min stickning inte att ge mig samma typ av brännande träningsvärk.

Det sköna med showdans är ju annars att vad som helst kan fungera i form av steg och kombinationer. Det viktiga är hur det fungerar med musiken och inte minst att det är utåtriktat och i någon mening underhållande och färgsprakande.

Vad jag ska sticka eller vad för garn jag ska använda har jag ingen aning om. Det blir att ge sig in i stickarens motsvarighet till danssalen (om det finns något sådant) för ett par träningspass för att öva upp tekniken och för att söka efter rätt koreografi.

Audition avslutad

Nu har Audition-perioden gått ut för "So you think you can knit". Hollywood-week närmar sig. Jag är oerhört nyfiken på vad jag kommer att få för utmaning och en aning nervös inför vilken dansstil jag kommer att få prova på att sticka i.

Det är fantastiskt hur många det är som är anmälda. Ibland kan jag tycka att handarbete inte är den mest sociala hobbyn att ha, och därför är det extra roligt med all den nations- och världsomspännande aktivitet som finns på nätet. Det ska bli kul att följa de andra tävlanden, även om jag misstänker att det kommer bli svårt att följa alla.

Nu har jag till slut kommit mig för att fotografera den helt färdiga julklappen. Min yngsta lillasyster önskar sig en stickad poncho. Gärna med virkade blommor, något jag tror att hon kom på att hon ville ha när hon fick sin födelsedagspresent som bland annat bestod av ett par vantar med virkade blommor på. I vilket fall som helst är det väldigt roligt att hon uppskattar att få Emmagjorda presenter, och hon är dessutom väldigt lätt för mig att välja garn och modell till eftersom vi har ganska likanande smak. Hoppas att hon blir nöjd med sin julklapp så småningom. Det är ju dock ett tag kvar tills hon får den...

Låg aktivitet under helgen

Det har egentligen inte blivit något stickat alls i helgen. Trist, men å andra sidan beror det mest på att jag har haft annat för mig. Förhoppningsvis ska jag komma igång lite mer den här veckan, så att den i det tidigare inlägget omnämnda julklappen kan sluta vara "i princip" klar och börja vara helt klar.

Så här strax före löning är det inte direkt läge att köpa material, men det går ju i alla fall att planera. Dessutom har jag planer på en julklapp som om jag lyckas få till det kommer att gå att göra nästan helt av tygbitar som jag har liggande.

Julklappsbestyr

Okej, det kanske är lite tidigt att börja bekymra sig över julklappar i början av september, men om man planerar att tillverka i princip alla själv och dessutom vet vad som ska göras, varför inte? En av mina småsystrar hade dessutom sin önskan helt klar för sig när jag ringde och gratulerade henne på födelsedagen 1 september. Båda mina yngsta systrar uppskattar verkligen mjuka paket. Det har de egentligen alltid gjort och det är väldigt roligt att de önskar sig att jag ska göra något åt dem. Inte minst för att det innebär att det går att pracka på dem mitt hantverk. Det känns annars som ett ständigt problem. Vad göra med allt som tillverkas? En del saker kan vara roligare att göra än att tillverka och det ställer ju till det ibland. Jag försöker verkligen att begränsa mig till saker som jag vet kommer att komma till användning, men det är inte alltid så lätt.

I vilket fall som helst har jag nu i princip två julklappar färdiga. De väntar bara på att slås in. Lämpligt julklappspapper har jag tydligen missat att införskaffa av någon anledning.

So you think you can knit

Har just anmält mig till denna mycket lovande utmaning. Väntar med spänning på Hollywood Week.

Lite lustigt att helt plötsligt bli tvungen att reflektera över vilken typ av stickpersonlighet man är, och egentligen ännu lustigare hur lätt det var att hitta rätt kategori.

Med tanke på all nyttostickning som ligger framför mig inför jul tror och hoppas jag på att detta kan bli ett roligt avbrott. Visst är det kul att sticka och sy julklappar, men det är svårt att inte se det som lite av ett arbete eftersom det har en så tydlig (och inte av mig själv uppsatt) deadline.

Varför blogg?

Då och då dyker det i den virtuella handarbetsvärlden upp behov utav att ha en blogg. För att delta i utmaningar, knit-alongs, swappar m.m. Detta är faktiskt, hur märkligt det än kan tyckas en av anledningarna till att just denna blog nu skapas.

Förhoppningsvis kommer jag också att blogga lite allmänt om mitt pysslande och tråcklande, men den stora poängen som jag ser det med handarbete är ju ändå att utföra det och inte i lika stor utsträckning att skriva om det.

När det gäller sömnad är jag något av en periodare. Detta beror till viss del på att det krävs att jag faktiskt sätter mig ner och bestämmer mig för att sy. Stickar och virkar däremot gör jag ofta framför TV:n på kvällarna vilket bidrar till att min produktion inom garnhantverk oftast är betydligt större.

Jag försöker att tillverka saker som kan komma till användning vilket har som effekt att mina småsystrar och syskonbarn nästan alltid utsätts för mjuka paket vid födelsedagar och jular. Än så länge verkar de inte ha blivit alltför traumatiserade av detta, men förr eller senare anar jag att de kommer att bli hjärtligt trötta på det. Men den dagen den sorgen!